Love causes the dread


And I guess that's the word.

Idag har jag fått vara hemma för min rygg värker, och jag har inte massage tid förrän onsdag. I morgon tänkte jag lida igenom en dag på jobbet trots allt, ska prata med min arbetsledare om hur jag ska göra med ryggen eftersom det var trots allt där jag skadade mig. Det känns som mina ben har lyft en halvmeter från jorden, jag vet inte var jag är riktigt eller vem jag är.. jag känner inte igen mig själv. Jag hade glömt hur ångest kändes, men den gav sig bra påmind redan igår kväll och även idag. Jag verkligen hatar den känslan.. Men vad ska jag göra? Det finns inget att göra just nu antar jag. I helgen kanske jag åker ut till stugan och kopplar av lite med min familj och släkt. Men jag får se hur det blir, eller om det blir Kristianstad dagarna. I need some days off..

Saknar min Emelie jätte mycket, hade velat träffa henne en stund i dag.. så får väl se senare om hon har tid över för mig. Det känns som vi delar känslor ibland, när du är ledsen då är jag ledsen.


I don't know what truth is anymore..
Kommentera inlägget här: