Look within for the strength today

to make sure the light defeates the dark. As the days go by the darker fades but theres always something that will remind me of the loss. They ask if I think about it alot, the answer is every single day.. my question is does it ever gonna stop?
They say time will change, yea it does.. but not for better. I will always have you, like a tattoo. 
 
 
Time will tell,
J

If you ask me, don't know where to start

 

Tillbaks till gamla vanor jag trodde jag hade förträngt

 
Jag har förlorat en tävling, men kanske vunnit något bra. Jag hör mig själv tänka men det är så lite jag säger. Jag kan inte ljuga för mig själv längre, det är allvar nu.. Har aldrig längtat och inte längtat på samma gång förr, jag känner inte igen mig. Jag är livrädd för vad som ska hända, även om det kanske är bra..
 
It's just so unreal.
 
 
Detta är mina senaste ord från min senaste svängning, som jag kallar det, i min ätstörning. Det är en skräckblandad förtjusning och hat-kärlek som en ätstörning för med sig, den är både skrämmande och underbar på samma gång. Det är just detta som många har så svårt att förstå. 
 
Som jag berättade i mitt förra inlägg angående högkänslig personlighet så har jag en ätstörning sedan 03-04, där någongång, som har tagit sig många vändningar och den gör det hela tiden. Jag hänger inte med, men nu vet jag att den är fruktansvärt skadlig för mig och min kropp. Jag har aktivt skadat min kropp av svält, bulimi och hetsätning i 14 år. DET känns så unreal.
Som många vet som lider av ätstörningar så finns det en inneboende i hjärnan, sittandes på din ena axel, som hela tiden säger till dig att göra precis tvärtemot förnuftet som sitter på din andra axel. Och 97% av gångerna så förlorar förnuftet. DET tar energi. Ännu mer skadar det mig, min kropp och folk som står nära mig. 
Jag är nu inte i en undervikt, utan en övervikt där hetsätning råder. Det är så svårt att förklara att min hjärna tänker 80% av dagen som en anorektiker och 20% faller för hunger... och då inte en nådig hunger. 
Jag har svårt att äta ute, jag får ångest när andra ser mig äta för jag känner att jag inte förtjänar den maten.. jag är ju överviktig så nu går min svälthjärna igång på alla cylindrar. Vid varje måltid måste jag säga till mig själv att det är näring som min kropp behöver, jag försöker äta regelbundet men det är inte lätt när jag inte har några hunger känslor.
Jag kan inte längre resonera med mig själv.. om några veckor påbörjar jag en specialist behandling i Malmö och denna gång tänker jag fan i mig bli kvitt idioten jag har i min skalle.
 
Jag vet att det kommer vara en stor kamp för mig att bli fri nog att kunna få en bättre livskvalité. Det är många blandade känslor som kommer upp, vem är jag när jag är "frisk"? Kan jag bli "fri" från mina hjärnspöken?
Det är med en stor rädsla som jag kommer att ta nästa kliv, men jag ska.
Det som driver mig är att kunna bli gravid med vårt så efterlängtade blivande barn, det kan jag inte i denna kropp och det är en stor sorg. Det finns inte tårar nog.
 
Jag har så mycket jag skulle vilja berätta, men jag får nog spara allt till en bok. När jag träffade min soon to be husband så fick han mig med en väääldigt stor ryggsäck och jag fick honom med hans. Det är nog en stor anledning till den djupa förståelse vi känner för varandra, jag älskar hela honom. 
När jag säger To have and to hold.. vill jag göra det i en kropp jag också kan säga Ja till. Det är dags att släppa taget om någonting som varit min livlina i så många år. 
 
 
 
 
F, I know somewhere better ´cause you always take me there.
Love, yours truly
J
 

I´m a Highly Sensitive Person

 
 
Jag funderade mycket på detta när jag växte upp och det har säkert spelat en stor roll vid mitt insjuknande av ätstörning när jag var 14, skulle fylla 15 år.
Jag märkte tidigt att jag var inte som mina vänner, inte utstående på något sätt men jag kände ingen tillhörighet någonstans. Jag hade få och nära vänner, som jag idag också kan tänka mig är HSP personer, vi föstod liksom varandra. Jag har alltid känt mig onormal och ofta utanför. Jag ville snabbt ha nya utmaningar, jag blev snabbt uttråkad, hade svåra sömnproblem, minne som en stjärna.. verkligen. One of a kind, still am.
 
Allting jag har känt har jag känt ett djup av som alltid varit så svårt att beskriva, här gör sig mitt IQ och EQ en fantastisk kombination tillsammans.. vilket jag har förstått idag, 14 år senare, allt jag tar mig an gör jag med en brinnande glöd och har en fruktansvärd noggrannhet i allt jag gör.
När jag kommer in i ett rum så känner jag inte bara värme och glädje, jag kan även känna om personen som sitter jämte mig är nervös eller missmodig på något sätt. Jag känner ofta av andlig närvaro i form av känslor och inte bilder. Men det är inte bara känslor jag får in, jag tar in varje detalj i rummet... alltifrån vilken tavla som hänger på väggen till vilket örhänge den där kvinnan mittemot mig har samtidigt som jag hänger med i två olika konversationer, intrycken bara flödar rakt igenom mig. Därför är jag också extremt ljudkänslig, men älskar musik vilket också väcker min skapande och kreativa sida.. om jag kunde föra över vibrationerna jag får i kroppen så skulle jag gjort det, för det är coolt.. en riktigt mäktig känsla.
 
Som HSP finns ju inte bara underbara sidor som ni säkert vet eller förstår. Jag klarar inte av höga ljudnivåer, skrik och personer som pratar i mun på varandra. Min hjärna bearbetar intryck i en helt galen hastighet att jag blir väldigt ofta ´hjärn-trött´. Jag kräver struktur och ordning- och reda för att jag inte ska uppleva ett stort känslokaos. Min hjärna spelar gärna med mina känslor, flera gånger dagligen. 
Även om det är just mitt högkänsliga nervsystem som är gör mig så djupsinnig, empatisk, medkännande, kreativ och begåvad, så tar det mycket energi och är väldigt svår att balansera. 
 
Jag är en sån där typisk person som ser flera sidor av en sak och tänker igenom saker och ting länge och väger för och nackdelar. Jag är ofta diplomatisk när jag tar rollen som ledare. Jag är personen som säger `men om du tänker såhär iställdet, får du då samma utfall eller känsla´.
Att kunna tänka inte bara ett-två eller tre steg före utan tio, är otroligt frustrerande och svårt att kanalisera på rätt sätt.. det skapar ofta kaos i nära förhållanden. Och jag har ofta svår ångest och rädlsa för framtiden, av tankar.. tankar som egentligen inte betyder någonting. En tanke är bara en tanke sålänge du låter den bara vara just en tanke.
 
För två år sedan blev jag klar med min ettåriga mediala utbildning, på Svenska Akademien Sverige på Soulbalance. Jag utvecklades enormt under det året och det fick mig verkligen att släppa många blockeringar och det har varit en kompetens som jag använt mycket i mitt arbete som utbildningsledare och coach. Med det vill jag säga att du som HSP är värdefull och viktig i samhället för vår allas överlevnad, men du behöver lära dig att kanalisera din begåvning för din egen skull.
 
 
 
 
 
 
 
 
Let your faith be bigger than your fears.
Love,
J
 
 
 
 
 
Kategori: HSP Taggar: HSP, HighlySensitivePersons;